Ni trodde jag slutat skriva, eller hur?

Men nej, jag har bara väldigt långt mellan inläggen ibland.
Eftersom jag är rädd för att bli mobbad om jag inte är som alla andra så får jag väl skriva någon form av summering av året som gått. Tyvärr så har jag ingen koll på vad som hänt..
Men kort och gott så känns det som ett rätt slätstruket år, inga omvälvande förändringar men tyvärr en del sorg.
Farfar dog. Redan innan jag skrev den raden så började tårarna rinna. Jag saknar honom så mycket! Det fanns så mycket jag ville hinna hitta på med honom, så många fler historier jag ville höra från honom. Han skulle bara bli liiite bättre, så skulle vi..

Jag tog väldigt mycket mindre kort än jag brukar. Kanske är det en anledning till att jag har dålig koll på vad som egentligen hände.

Jag slutade träna och började ta körkort. Inget ont som inte har något gott med sig sägs det ju!

Jag fick kräksjuka för första gången på 16-18år. Tjohej!

Jag får väl plita ner lite nyårslöften också.

Bli färdig med körkortet. Det vore väl fan annars..

Börja träna igen.

Springa ett lopp, förmodlingen Änglamilen.

Träffa vännerna mer.

Stressa midre.

Börja matplanera.

Åka NÅGONSTANS med älsklingen.

Ha mer sex! =D

På min cykel är jag odödlig.

Jag hoppas att jag aldrig blir en bilmänniska. Detta kanske är lite motsägelsefullt med tanke på att jag körde min 29e körlektion idag och faktiskt vill ha en bil när jag väl är klar. Men jag vill aldrig bli den där kvinnan som tar bilen till maxi när det med all säkerhet skulle gå snabbare att cykla. Visst, det är väldigt bekvämt när man storhandlar men jag har klarat det bra med hjälp av buss och cykel i rätt många år. Däremot kan jag tänka mig att ta bilen till tex Willys för att handla billigare! Om det verkligen lönar sig med bensinen..
Ja, detta kom jag på när jag svischade ner till stan idag. Det har ju varit en sådan där härlig och varm höstdag när solen skiner starkt och det känns friskt överallt. Jag drog djupa andetag och bara njöt!
Cykeln har fått stå still rätt mycket över sommaren eftersom jag svettas som en gris så fort jag cyklat i 5min och det blir ju inte direkt bättre när det är varmt. Och eftersom många av mina turer till stan sedan 1a juni har varit till körskolan har jag tagit bussen eftersom jag svettas tillräckligt under körlektionerna som det är =) Men nu ska det börja rastas regelbundet igen!

Sakta men säkert.

Vad det gäller mitt och Petters "nya liv" så får jag säga att det går bra än så länge. Vi är förvisso bara inne på 3e dagen men ändå! Vi har varit ute och joggat några gånger ihop och det är riktigt roligt. Petter får förvisso vänta in mig hela tiden eftersom han tar sig fram snabbare men han verkar inte ha något emot en paus mellan etapperna. Vi kör intervaller med jogging och snabb promenad och stäckorna med jogging blir längre och längre. Idag var jag ute själv och hade mp3-spelaren med mig och det gick skitbra. Lite imponerad av mig själv!
Någon som inte är imponerad är min mage. Den är inte alls med på att jag gått över till gi/lchf-kost igen och det är rätt så körigt emellanåt.. Men det ordnar nog upp sig!

Dags att sätta igång med nattens sysslor!

Schema.

Nu var det ju meningen att jag skulle skriva ett inlägg här men eftersom jag inte kikat in här på nästan en vecka så var blogglistan full med nya inlägg och efter att ha läst igenom alla så har jag helt glömt vad det var för livsavgörande tanke som jag ville sätta på pränt.
Det händer så mycket just nu! Känns som det var en månad sedan jag hade en dag utan några planer.. Men det är samtidigt positivt! Körning, teori, Bakken, kalas, semester med jobbet, jogging och en massa annat. Körningen kräver verkligen en hel del energi! Det är kul och det börjar hända saker men jag är genomsvettig och helt slut efter var lektion. Det går bra med teorin rent teoretiskt men jag har svårt att omsätta den till praktik. Fast jag VET att jag tex är på huvudled så står jag på bromsen om någon råkar komma lite för långt ut i en korsning. Och hur jävla svårt kan det egentligen vara att backa längs en kant?! Jag slingrar fram och tillbaka och slutar alltid minst 40cm från kanten. Men det kommer! Gick handledarkurs med mamma i tisdags och hon har redan tänkt ut en runda vi ska övningsköra när intyget kommer.

Nu är det jobb i tre nätter som gäller och sedan ledig i sex. Stortrivs redan med schemat! På måndag sak jag köra och sedan till en sjukskriven arbetskamrat tillsammans med Petra och någon gång under veckan ska jag klämma in en date med Ditte. Och jag vill komma ner till friskis och gå på något pass! Sugen på att hänga med Zossi?

Bakken.

(vi hoppa över ursäkter och anledningar till att jag inte skrivit på länge)

Idag har jag sprungit! Eller joggat i alla fall. Och promenerat snabbt! Det var jobbigt men roligt och det kändes gött att det faktiskt gick. Det bästa av allt var att Petter var med! Och det var nog en stor anledning till att jag inte gav upp halvvägs och krävde skjuts hem av någon av arbetarna som grävde vid dammarna.

Det här att börja springa är en del av vår plan. Den innefattar rätt många saker och minst hälften kommer det inte bli något av med men man ska ju sikta högt. Vi har egentligen smygstartat lite eftersom vi satt 1a september som startdatum för "vårt nya liv" (jag vet, supertacky, men vad ska man kalla det?). Det vi börjar med då är först och främst ett sockerstopp, inget godis eller läsk på 14dagar och sedan fortsätter vi förhoppningsvis. Förvisso så dricker vi bara light-läsk men Petter dricker enorma mängder. Jag ska även försöka komma igång med lchf-kosten igen eftersom min kropp mådde väldigt bra av det. Och så ska vi göra mer saker ihop.. Som att jogga! Eller gå ut och äta och gå på bio minst en gång i månaden. Och laga mat ihop!
Vi måste även få ordning på hemmet. Jag har gått i fällan och blivit en arbetande hemmafru. Jag gör det mesta här hemma eftersom jag fortfarande är dum nog att gå på "jag vet inte vart det är/hur det funkar" så det slutar ofta med att jag själv gör saker jag bett Petter göra. Men det går framåt med rätt stora steg så jag ska inte klaga allt för mycket!

I övrigt så sysselsätter jag mig rätt så mycket med att bli klar med körkortet. Fast jag har långt kvar.. Just nu går det väldigt dåligt med att fickparkera, men det ska jag nog lära mig det också. Nästa vecka ska jag och mamma gå på handledarutbildningen och sedan hoppas jag att intyget kommer snabbt så jag kan börja köra med henne också! Det är roligt att köra bil =)

Nu ska jag frysa in resterna från middagen och gosa ihop mig i soffan med min jogging-partner och se på Narnia. Imorgon bär det av till Danmark och Bakken med girlsen, det ska bli SÅ roligt!

Sömn.

3 nätter på jobb och sedan ledig en vecka igen. Lätt match tänkte jag! Men det var innan hansontet slog till ganska exakt 12.30 i fredags.. Sedan dess har det bara blivit värre och nu väger huvudet ungefär 20kg mer än vanligt och bihålorna känns sprängfyllda fast jag knappt är snuvig. JAG VILL HEM OCH SOVA!!!
Vanligtvis så brukar jag vara klar med nattens sysslor nu men jag har inte vågat sätta igång med tvätten än för om jag sätter mig i soffan mer än 5min så kommer jag somna och det är 1½h kvar tills jouren kommer upp och håller mig sällskap. Kanske skulle göra som Ditte och skaffa ett hopprep?

Måtte jag få sova när jag väl kommer hem. I fredags gick jag upp kl 7 för att hinna till körskolan och sedan blev det inte mer sömn förrän jag kom hem 7.30 i igår morse och först blev jag väckt när Ditte ringde på förmiddagen och sedan tvingade ett lågt blodsocker upp mig ur sängen vid 13 och sedan kunde jag inte sova mer igår, blev bara soffvilande.
Jag hoppas sannerligen att jag mår bättre när jag vaknar annars har jag nog inget annat val än att sjuka mig, hur surt det än är med karensen. Uff och fy och blä och lite till..

Arv.

Vi var i farfars lägenhet idag. Det kändes fruktansvärt att titta in genom fönstret innan man kom in och inte se honom vid köksbordet.. Där satt han alltid och rökte och löste sina korsord.
Tanken var att jag och bror skulle se om det fanns något vi ville ha innan resten skänktes bort. Jag hatar det! Även om det bara finns vi kvar och ingen annan kommer vilja ha sakerna så ogllar jag att gå där och rota och "roffa åt sig". Det enda jag ville ha var ett fotografi men det fanns inget, inte ett enda kort på farfar. Nu ångrar jag alla de korten jag tänkte ta men aldrig tog på honom. Visst finns han kvar på näthinnan men det är lite svårt att sätta i en ram.
(jahapp, nu sitter jag på jobbet och gråter också!)
I slutändan blev det i alla fall en kaffekokare, två resväskor, alla gamla kort jag kunde hitta och farmors brudkista som är från 1732. Men inget som utstrålade 'farfar'.

Bror skjutsade mig till friskis där jag avreagerade mig på diverse maskiner på gymmet och tillslut kändes kroppen lika slutkörd som hjärnan men av någon märklig anledning bestämde jag mig för att gå på spinningpasset som började strax efter att jag kom ner från gymmet. Så nu är jag slut i benen kan jag lova! Kan bara föreställa mig träningsvärken jag kommer ha när jag vaknar imorgon.

Dags att lägga upp nattens arbete.

Farfar.

Farfar är död. Jag fattar det inte.. Min fina underbara farfar är död.
Han lades in på sjukhuset förra lördagen för problem med andningen, han hade vatten i lungorna och trots syrgas hela tiden så fick han inte tillräckligt i sig. I natt hade han gått på toa och sedan blivit hittad av en annan patient.
Han har mått väldigt dåligt sedan farmor gick bort och hade både rökt och druckit bra mycket mer än vad han borde och jag vet att det bara är egoistiskt att vilja ha honom kvar, han har det bättre nu. Om det nu är så att han är tillsammans med farmor eller att man bara upphör att existera när man dragit sista andetaget så är i alla fall våndan över för honom.

Jag är så tacksam för alla timmarna vid hans köksbord när jag passade Tjabo i vintras. Alla historierna där säkerligen inte ens hälften var sant och alla hans tankar och åsikter.

Älskade farfar.

Inventering.

Jag har varit långledig och inte fått något vettigt gjort. OCH DET HAR VARIT SÅ SKÖNT! Bara varit ledigt och träffat vänner, suttit på balkongen och läst teori, badat, firat en Mathilda, varit på torparedagarna och myst massor med Petter.
Men nu är jag har jag påbörjat en jobbrunda igen (bara 7 arbetspass kvar innan semestern!) och då ska jag försöka få en del av det där som man gärna skjuter på gjort. Denna vecka ska jag inventera min garderob. Jag misstänker att det finns en hel del kläder jag glömt bort att jag har och en del det är hög tid att slänga. Jag brukar vara duktig och rensa ut bland det som hänger i klädkammaren 2ggr/år efter principen "har jag inte haft det sedan förra sommar/vinterrensningen så är det dags att slänga det nu" men nu ska jag ge mig på strumpor, trosor, bh:ar (eftersom jag använder 3 av de ca20), strumpyxor och de enorma mängder tröjor och linnen jag har. Det har blivit rätt många nya plagg de senaste månaderna eftersom jag delvis börjat känna mig bekväm i andra sorters kläder och delvis gått ner snart 5kg. Fast det kanske hör ihop? =)

Produktivt värre.

Vissa dagar får man mycket gjort!
Började dagen med att vakna innan klockan ringde och plockade fram Harry Potter och läste tills det var dags att gå upp. Åt frukost i lugn och ro och sedan tog jag min trasiga cykel och cyklade till körskolan. Jag fick själv välja om jag ville fortsätta ratta rundor inne på industriområdet eller bege mig ut på vägen och jag valde industriområdet och nu är jag MYCKET säkrare. Fanns en del grejer som jag var osäker på som jag fick tid att fråga om och det blev bara 3 motorstopp men utan att jag stoppade trafiken.
Sedan gick jag bort till cykeldoktorn och lämnade in cykeln, fortsatte till friskis och skakade liv i mitt träningskort och sedan vidare till banken och hämtade ut/satte in pengar. Blev upphämtad av Ditte och Moa vid tivoli och åkte ut örby ängar och badade och gjorde tappra försök att grilla men fick helt enkelt inte fjutt på grillen. Vi tog en sväng till Plantagen och sedan körde Ditte mig hem och eftersom Danne inte skulle bli hämtad så stannade hon och Moa kvar och vi plockade fram grillen så vi fick våra grillade korvar till slut!
Nu är det snart dags för sängen eftersom det blir tidig morgon imorgon. Ska till Åstorp och se Ditte och Danne tävla med Fransk och sedan till pappsen och äta lite och ta en sväng med Tjabo på åsen. Har mina smått illröda axlar hämtat sig så blir et kanske ett dopp i poolen också!

4 jävla motorstopp.

I en korsning dessutom! Fy fasen.. För första gången sedan jag började köra fick jag panik, ångest och totalt hjärnsläpp. Vi började lektionen med att jag fick öva att svänga i korsningar och "självständigt" växla, kolla speglar, bromsa osv och rätt som det var så skulle jag inte svänga där jag brukar utan fortsätta rakt fram och ut på en (i mitt tycke) riktig väg. Och då blev det kortslutning i hjärnan och jag glömde bromsa vilket resulterade i att jag hamnade liiite för långt ut men det var ingen större fara. Men när jag sedan skulle börja köra igen så släpper jag kopplingen för snabbt, skuttar och får motorstopp och står MITT I korsningen och blockerar precis all trafik. Detta lyckas jag med 3ggr till innan vi tillslut lyckas komma iväg. Jag kände mig som en total idiot! Det blir ju inte bättre av att det står 3 bilar och tutar på mig. det står för fasen KÖRSKOLA över hela sidan av bilen. Tror de att jag gjorde det för att jävlas? Att krypköra och hitta draget (och växla) har jag inga problem med alls, förrän nu..

Tick tock.

Mjahapp... Vad ska jag göra nu?
Jag har städat, moppat, fixat tvätt, namnat kläder, skrivit rutiner, kokat ägg, förberett lunchen, dukat, diskat, bytt blöjor, laddat kaffekokaren, uppdaterat procapita, beställt ett par brallor, snackat med Anna på msn så hon blivit försenad med sina sysslor i b-huset och petat mig en del i näsan. Och klockan är 5.15 det är två timmar kvar tills jag slutar!
Jag skulle kunna titta lite i teoriboken men jag tvivlar på att något kommer fastna vid den här tiden. På tisdag är det dags att köra igen och då tänkte jag sätta igång med proven också. Kan nog vara bra att ha läst mer än 60 av de 275 sidorna i teoriboken

Storbystad kortis söker jacka.

Hur svårt kan det vara att hitta en jacka?! Jag är i förtvivlat behov av en ny sommarjacka, helst en som går ner lite över rumpan och högt i halsen. Men ska jag kunna knäppa den får jag välja mellan att bara mag-andas eller köpa en i storlek 44 där midjan hamnar nedanför naveln och axlarna är typ en decimeter för breda. Tråkigt! För övrigt så har jag haft 5 dagar då jag inte alls följt min "diet" och det har redan resulterat i +1kg vågen. Bara att sätta igång igen!

Idag har det varit full rulle hela dagen. Upp tidigt (enligt mig) och ner i stan för att köra kl 10. Jag börjar få koll på det här med koppla/växla/gasa/bromsa nu. Stannar lite hårt fortfarande! Idag var det dags att testa att svänga åt höger och växla fram och tillbaka från trean. Mycket att göra samtidigt då! Koppla, växla, titta, signalera och bromsa.. När jag skulle göra en u-sväng höll jag på att köra in i ett staket och fick hjärnsläpp när jag skulle backa. Dags imorgon igen!
Efter det hoppade jag på en bussen Petter kom med hemifrån och så åkte vi till Petra för att hälsa på henne och lilla Kajsa. Jag blev kvar i några timmar och fick agera sovplats för lillan i 1½h, Mysigt! (tickar klockan eller..?)
På väg hem inser jag att Petter har mina nycklar och han är redan på jobb så jag fick ta bussen ut dit och hämta dem. Missar precis bussen hem och får vänta på nästa och då börjar det pisseregna. Bytte buss på stattena och med den tog det 20min att åka 2 hållplatser eftersom det antagligen hänt något på vägen. När jag hoppat av bussen och är på väg upp för backen till bron så kommer det en svartklädd kille rusande med något stort i famnen. Efter honom kommer det en man som skriker något och sedan ber han mig stanna. Han frågar om jag kände igen killen eller såg vart han tog vägen vilket jag inte gjorde. Han hade tydligen varit inne hos mannen och stulit en dator och han bad mig stanna tills polisen. När de kom fick jag lämna följande vittnesmål: "Han var svartklädd, normallång och sprang ditåt".
Kom hem, gjorde två rabarberpajer och åt kvällsmat. Hade precis bytt om till mysbrallor och satt mig på toa när Ditte ringer och ber mig komma till jobb för det finns inga nycklar till natten. Så det var bara att gå..

On and on and on.

Jag är en dålig bloggare. Så är det bara.
Mest för att jag inte bara vill skriva om vad jag har gjort den senaste veckan för det får nog bilddagboken illustrera. Problemet är nog att jag får alla fantastiska uppslag och idéer på saker jag vill avhandla när jag är på jobb om nätterna. Och antingen så finns det inte tid att sätta sig vid datorn just då(eller att jag inte vill göra allt för många privata saker på datorn på arbetstid) eller så är jag helt övertygad om att jag kommer ihåg vad det var jag ville skriva om tills jag kommer hem . Saken är ju den att fast jag sällan känner mig panikslaget trött om nätterna så minns jag sällan vilka som kom in på morgonen eller vad det var för väder när jag gick hem när jag vaknar på eftermiddagen så givetvis så är mitt tänkta blogginlägg som bortblåst.

Joråsåatteh..
Jag har kommit igång på körskolan och idag hade min kära körlärare en dyna med sig som jag kunde ha bakom ryggen och så vips slapp jag sitta och peta med tårna för att kunna trycka kopplingen i botten. I tisdags hade jag träningsvärk i vänster ben av att ha suttit och spänt mig så under måndagens lektion =D Nu ska jag bara övertala pappa att han ska gå handledarkursen med mig så jag kan börja träna med honom i min kommande bil som för tillfället är Dianas.

Och till sist denna gången:

Årets första dopp avklarat!

Tillsammans med fina Ditte på örby ängar. Hon ville inte bada men det slutade med brottningsmatch och en kallsup. Underbart!

Jag har kört bil! Eller nej, bara nästan. Eller inte ens det.. Jag har suttit på förarsidan i Dittes bil och och trampat på pedaler och växlat lite i alla fall! Sedan körde vi till Bjuv och hämtade Danne som hade gått någon arbetsplatssäkerhetsutbilning och fått en uppblåsbar docka som heter Anne. Vad hände med Barbara?
På måndag är det dags för första körlektionen och jag är riktigt peppad men samtidigt nervös. Eller jag vet inte om nervös är rätt ord. orolig för att känns mig korkad snarare.. Jag är en sådan person som gärna vill vara bra (och ha lite koll) på sådant jag ska ge mig på men när det gäller bilkörning så är jag verkligen ute på okänd mark.

Idag började min dag redan kl 7 för jag skulle till ortopedtekniska. Det var så tidigt att jag mådde illa.. Jag har verkligen inte den dygnsrytmen! Jag tog på mig ett par skor och stoppade två andra par i en kasse och gick ut till bussen. Väl framme så visade det sig att de hade börjat med nya sulor som inte behöver limmas fast i skon så om jag bara kan ta ur innersulan så kan jag ha dem i vilka skor som helst. Jejj! Eftersom jag just nu har väldigt ont i mina fötter så såg jag framför mig att jag bara skulle ha ett par skor i sommar.. Men det slipper jag nu! Och uppenbarligen så är min vänsterfot en bra bit större än höger. Det förklarar varför min lilltå på vänster somnar titt som tätt, jag brukar bara prova högerskon när jag köper nya. Sedan var jag ambitiös och tog en promenad hem. I helt nya skor. Aj. Hej skavsår!

Nu ska jag cykla bort till apoteket och fylla på diabeteslagret och hämta ut de tre första böckerna i Wheel of time-serien. De ska Petter få för idag har vi minsann varit tillsammans i 1,5år! Fast han får nog mest böckerna för att jag är trött på att han spelar på mobilen när vi lagt oss och jag vill läsa en stund.. =D
Ikväll är det dags att åka med Virre till hudspecialisten. Jag hoppas verkligen att de kan hitta något fel snabbt för han mår verkligen inte bra. Han är smått apatisk och har nästan slutat jama. Dessutom fick han problem med kisseriet igen 2 dagar efter att vi slutat med medicinen. Min lilla virrekorv! Ska även trycka in Tösen i en bur så hon blir vaccinerad. Dyrt..

När grisar kan flyga.

Då jävlar är det dags! Jag vet att detta för de flesta inte är någon stor grej men efter att ha väntat i nästan fyra månader på lämpet så känns det nästan större att få det än själva körkortet. Eller nej, antagligen inte.. Men nu är det i alla fall dags att köra (ordvits, höhö) igång på allvar! Jag får byta ut Harry Potter mot teoriboken och jag får sluta jobba extra och försöka trycka in så många lektioner som möjligt under de dagar som jag är långledig. Drömmen hade ju varit att vara färdig innan jag fyller 26 men det känns orealistiskt. Däremot så siktar jag på att vara färdig inom 3månader så jag kan köra bil på min semester! Men jag tänker inte stressa för då blir jag bara omotiverad. Men jag SKA vara färdig innan året är slut. Känns som jag är sist ut men det är först nu som jag känner jag jag både har tid, råd och lust.

Nu återstår dock valet av körskola: Anderssons eller Lindells?

Vampyrer, revolvermän och en och annan polis.

Igår var jag äntligen feberfri och orken började återvända så efter att ha slappat bort mer eller mindre halva dagen så satte jag och Petter oss på bussen till Stattena, handlade lite, hämtade mat och begav oss till Zossi och Chrisse. När vi fått i oss maten och Olle hade somnat så tittade vi på "Låt den rätta komma in" som var RIKTIGT bra. Genom hela filmen så hade jag en sådan där lite läskig obehaglig (men ändå mysig) känsla i magen. Den innehöll inga hopp-effekter eller särskilt mycket blod men hela stämning var...märklig.
Eftersom vi inte kände oss riktigt färdigtittade efter den så nostalgitrippade vi och såg första Hellraiser-filmen. Jisses vad man tyckte den var läskig när man såg den första gången! Fast jag ska ju erkänna att jag fortfarande tycker att den av "varelserna" som har hål i halsen är lite obehaglig.

När den var slut så hade vi precis missat bussen så vi gick hem och när vi går längs Ringstorpsvägen så möter vi en kille som ser duktigt skrämmande ut och det gör ju inte det hela bättre att han går och håller ena handen gömd innanför jackan. Jag gissar på att han givetvis hade han en pistol i handen. Vad skulle det annars vara?!

När vi kommer hem (vid tolv) så inser vi att det fortfarande är full rulle i lokalen. Det är ett stort gäng med människor av utländsk härkomst som verkar tycka att det är helt okej att spela musik på högsta volym och dessutom ha dörren öppen vid tolv en söndagsnatt. Jag och Petter tittar på varandra och säger samtidigt: Ingen sömn än på några timmar alltså..
Vi går upp till oss och jag öppnar sovrumsfönstret för att vädra och vi sätter oss en stund framför teven och återvänder vid 1 för att gå och lägga oss och då låter det ännu jävligare nerifrån.. De har börjar sjunga karaoke. Jag stänger fönstret och vi försöker sova och efter ca 10min hörs ett väldigt kras, inte som en ruta utan mer som att något tappat 20 porslinstallrikar på marken. Det blir KNÄPPTYST (förutom musiken) i 5sekunder och jag säger o-oh och sedan brakar helvetet loss. Männen börjar vråla, kvinnorna börjar skrika hysteriskt och barnen börjar gråta. Och sedan börja de slåss.. Jag trodde det skulle vara över snabbt men Petter (som stod och tittade på genom fönstret) sa att det här är nog allvarligt. Jag öppnade fönstret och inser att det är närmare ett upplopp där nere och folk bli jagade och slagna. Petter vill ringa polisen men vågade inte så det gjorde jag när det inte lugnat sig efter ytterligare 5min. Vi låg i sängen och lyssnade och helt plötsligt rivstartar en massa bilar och 90% av alla människor försvann så jag antar att polisen dök upp. Trots detta var det stökigt och upprörda röster fram till närmare 3 och sedan kunde vi äntligen somna. Action på annerovägen!

Efter några timmars sömn så ringde några sura målare på dörren 7.40 och ville komma åt balkongen som tydligen fortfarande inte var färdig. Jag gick och la mig igen men det gick fan inte att sova, de smällde igen ytterdörren med full kraft ungefär var 5e minut. Respekt! Men jag roade mig med att läsa ut 5e Harry Potter-boken så jag led inte allt för mycket.
När Petter åkt till jobb så förberedde jag mig på att börja städa men så kom Ditte med det ypperliga förslaget att vi skulle åka till FlowerTeam. Så där har vi varit och även en runda till Åstorp och hämtade murgröna hos pappa och sedan åkte vi hem om här och lämnade mina inköp och sedan hem till Ditte för mat, lite rosévin, blomplantering och schlager.
Nu är jag hemma igen och hoppas på en natt med ostörd sömn så jag orkar städa här hemma imorgon. Sedan ska jag också plantera!

Vad vill jag bli? FRISK! När vill jag bli det? NU!

Min läkare brukar säga att jag är Helsingborgs friskaste diabetiker eftersom jag väldigt sällan är sjuk och om jag blir det brukar det vara 2dagar med ont i halsen och lite snor på det och sedan är det bra igen. För så där 2år sedan hade jag feber i en halv dag också, det kändes annorlunda. Så ibland kan jag "längta" efter att få vara riktigt sjuk, få ligga på soffan i några dagar, käka glass och choklad och tycka synd om mig själv och bli uppassad lite då och då. Det tänker jag aldrig önska mig igen! Jag är inne på mig 6e dag då tempen inte gått under 38 oavsett hur mycket paracetamol jag stoppar i mig och kallt jag försöker ha det runt mig. Dagarna är bara ett enda stort blurr.. Jag vet inte vad jag gjorde för 30min sedan och går jag på toa så vet jag inte vad det var jag tittade på när jag gick från teven. Jag vet att jag tyckte föreläsningen jag och Ditte var på i torsdags var jävligt bra (jag hade gärna lyssnat i 2dagar till på henne) men jag kan inte säga något konkret om vad hon talade om. Tur jag har anteckningar!
Dessutom så har Petter jobbar varenda eftermiddag denna veckan så lagom tills jag blivit någorlunda klar i skallen om dagarna så har han åkt till jobbet så jag har fått sköta mig själv.
Och till på köpet håller de på att fixa balkongerna och högtryckstvätta fasaderna så i tre dagar det varit människor överallt på utsidan av lägenheten. Står det inte en snubbe på balkongen med en roller så åker det förbi en i lift utanför sovrumsfönstret. Snacka om att känns sig iakttagen!

Idag är det Höganäs marknad och för första gången på flera år så är jag ledig och såg verkligen fram emot att åka ut dit och gå en runda och träffa mamma men eftersom tempen stannade på 38,2 vid 8 i morse så var det bara till att lägga ner de planerna. Fan också! Jag som ville ha en sillamacka..

Mer fläskkött till folket!

Idag fick jag skjuts till jobb av Ditte! Hon är snäll och besparade mig den otroligt ansträngade 4minuters-promenaden hit. Sedan "jobbade" vi hop några timmar och nu har hon gått och lagt sig. Och jag vill hitta på något hyss! Men jag vågar inte riktigt.. Eftersom jag jävlats med Ditte ett antal gånger i jobbsammanhang så kommer jag antagligen få igen med råge en vacker dag. Allt från att ringa till ett annat boende när hon jobbade där och säga att en av brukarna var på rymmen till att kasta mig på rutan till altanen här mitt i natten och skrämma skiten ur henne.
Men jag tycker om Ditte, massor! Tror det är därför jag gör sådana saker.

Påsken är snart slut och jag har inte kunnat "fira" ett dugg. I torsdags var vi bjudna till Petters mamma men då jobbade han och i fredags var det som vanligt med påsmiddag hos mamma & Totte och på söndag hos pappa & Diana men då var/är det jobb för min del som gäller.
Men jag kan lova att jag ätit ägg så det räcker ändå! Har smygstartat lite med LCHF-kost och den verkar bestå av 90% ägg och de resterande 10% av grädde och kött från olika djur. Prutt prutt.. Jag har en sådan otrolig sockerabstinens! Tror inte jag insett hur beroende jag var egentligen.. 5min efter var måltid (som även de innehöll en del kolhydrater) så klättrade jag på väggarna om jag inte fick i mig något sött, sedan kvittade det om det var choklad eller vindruvor.
Så nu går jag här och suktar efter godisskålen med allt vi fått från de anhöriga och kan titta längtande efter hönökakan till personalen som ligger på diskmaskinen. Men jag ska inte! Fast jag ska ju erkänna att jag åt ca 10 popkorn innan idag och en chokladöverdragen skumkanin när Ditte skulle lägga sig. Men ändå!
Jag ser ju drastiska skillnader i mitt insulin. Från att ligga på 50-60enheter per dag så är jag nu nere i 30-35 varav 22 är basaldosen som pumpas in automatisk. Känns gött! (snabbfakta: insulin är ett hormon som är både hungerstimulerande och fettbildande så stora doser gör en både hungrig och tjock. Vilken underbar kombination!)

Oh well, off to work.

Vilja och vånda.

Idag är en sådan dag då jag vill och har motivationen till så fruktansvärt mycket. Sedan vet jag att det inte kommer bli något av 95% av grejerna men skit i det för när känslan finns där så känns det ju lajbans!
Jag vill förlänga mitt träningskort på friskis och sätta igång där ordentligt. Nu finns inte ursäkten att det tar tid att ta bussen dit för det är så pass bra väder att jag gott kan cykla.
Jag vill fortsätta gå ner i vikt. Jag är 3,5kg från mitt mål på -6kg och när det är uppnått så har mamma lovat att åka till Ullared med mig.
Jag vill framkalla/förstora några av de bilder jag tagit och rama in dessa och spika upp dem på väggen. Kanske muta Leo med en semla och be honom redigera dem också?
Jag vill köra stenhårt med toa-träningen av katterna så vi blir klara med den.
Jag vill påta i jorden.
Jag vill bestämma mig för om jag ska permanenta håret eller inte. Luggen ska i alla fall göra comeback och jag har beställt hennafärg från Lush.
Jag vill åka ut till Åstorp.
Jag vill ta reda på om jag kan jogga/löpa utan att dö.
Jag vill gå en långpromenad till stranden och sitta och kisa i blåsten, frysa och dricka varm o'boy.
JAG VILL ATT MITT LÄMP SKA KOMMA!
Planen är skita i allt vad extrajobb heter när lämpet kommer och försöka klämma in 4-5 körlektioner under var långledighet och på så sätt förhoppningsvis bli klar med kortet rätt så snabbt.

Men nu är det minsann Magnum på tv så han får hålla mig sällskap de 35minuterna det är kvar tills jag ska börja med tvätten! Är något övertrött eftersom jag blev väckt av en viss nygjord körkortstagare vid 10.30 i morse och sedan dess har jag varit vaken. Kaffe!

(grattis Ditte!)

Körkort.

Så TRÖTT jag blir!
När jag bestämde mig för att ta körkort så gick jag till Lindells för att höra vad jag skulle bifoga min ansökan om lämp eftersom jag är diabetiker. Där visste de ingenting och hänvisade mig till länsstyrelsen. Jag visste ju att jag behövde ett läkarintyg men var osäker på vilket synintyg jag behövde eftersom det stod olika överallt. Oh well, jag ringde och fick besked att ett vanligt intyg från en optiker räckte om jag inte hade några förändringar som påverkar synen, vilket det då skulle stå i läkarintyget.
Så jag går på besök på diabetesmottagningen (26e januari) och får beskedet att min läkare kommer skicka intyget direkt till länsstyrelsen. Jag fixar synintyg och lägger ansökan på lådan (6e februari) och tänker att nu jävlar är det på gång!
För ca två veckor sedan ringer de från länsstyrelsen och säger att mitt synintyg inte är tillräckligt utan att jag måste ha ett från en ögonläkare. Vad fan?! Så jag får snällt boka tid på ögonmottagningen och där var jag igår och allt såg bra ut. Trots löften om att jag skulle få mitt intyg direkt så fick jag beskedet att det skickas till mig "inom några veckor". Och det tar inte slut där.. När jag kommer hem ligger det ett brev innanför dörren med läkarintyget som skulle skickats till länsstyrelsen för snart två månader sedan. Varför i helvete sa de inget om det när de ringde om synintyget? Trötta mig..
Jag ringde dem och då fick jag beskedet att de trodde att det snart skulle komma trots att jag skrev i ansökan att det redan var skickat till dem (eftersom jag trodde det)..

Så här är jag nu. Väntar på mitt intyg från ögonläkaren och när det kommit så får jag göra en helt ny ansökan och betala på nytt eftersom jag "gjort en felaktig ansökan" och det då blir en ny handläggningsavgift.

Man kanske skulle satsa på en mopedbil?

Vem kan stoppa mig när jag bara rullar fram?

Ja, allt rullar. Jag jobbar en massa extra och det gör att jag knappt hinner med något annat och det är så tråkigt! Har mer eller mindre bara en natt ledigt mellan de jag jobbar och då är jag knappt människa. Det känns inte lönt att sova få timmar och försöka vända rätt på dygnet eftersom jag ska vara uppe hela natten dagen efter igen. Chefen har ingen som ska gå för Cilla (som gjort sin sista natt och nu är havandeskapsledig) och resursen löser inte hennes tider så jag, Tina och Manette från b-huset försöker dela upp hennes nätter. Visst, det är frivilligt men eftersom det råder totalt kaos med många som är borta av olika anledningar så vill jag ställa upp och faktum är att det är gött när lönen kommer.

Igår var vi hos Zossi och Christian tillsammans med Ditte och Danne. En trevlig kväll! Vi fixade tacos och drack lite öl/vin/cider, tittade på både på Så ska det låta och Let's dance och sedan spelade vi Buzz. Jag förlorade varenda gång.. Jag skyller självklart på att jag inte hade glasögonen på mig och därför inte kunde läsa frågorna snabbt nog =D
Vi tog en promenad hem och gick förbi huset där vi sökt lägenhet. Det verkar nice!
Inatt ska jag jobba och imorgon eftermiddag ska vi till Malmö och äta på Jensens biffhus och kanske ta en sväng inom malmömässan och titta på sci-fi-utställningen.

Friend will be friends.

Ni vet den senaste Friends-reklamen där det går omkring en tjej och sjunger lite lågt om"att tvingas hålla käften"? Det är något med den reklamen som får mig att må hemskt dåligt. Jag har själv aldrig varit mobbad eller utfryst utan tillhörde det där magiska mellanskiktet som varken tillhör de som är inne eller utanför. Vi skötte oss själva och var vad jag kan minnas inte elaka mot någon och accepterades av "de cool". Visst fick jag höra ett och annat glåpord när jag började famla efter mig själv och tjatade till mig farfars gamla svarta skinnrock, blev storförbrukare av kajal och började lyssna på den märkligaste musik jag kunde hitta (och själv inte förstod) bara för att vara annorlunda. Vi var ju några stycken där på Norrlycke.. Haha, jösses vilken samling vi måste ha utgjort: Jag liten och svartklädd med nitar och pentagram, Ditte som var lång, hade rosa hår, en uppsjö av trasiga strumpbyxor i alla upptänkliga färger och den första i gänget som hade Doc Marten's-kängor, Nisse (Christina) med allt från superblonderat till grönt hår och Metallica-tröjor, pingstvännen Malin som var en blandning mellan hippie och någon vikinga/medeltidagrej med stort lockigt hår och Mia med sin fascination för kossor.
Men ja, det jag nog ville komma fram till är att jag skulle vilja vara tillbaka där i högstadiet eller början av gymnasiet och gå fram till någon av dem som ingen pratade med annat än med hårda ord och säga: Hej, ska vi äta lunch ihop?
Förvisso finns det ju nästan en sådan person i mitt liv: TessO. Under den första terminen av gymnasiet visste jag knappt vad hon hette. Hon sa aldrig något på lektionerna och på rasterna vet jag inte vart hon tog vägen. Men så skulle vi göra ett arbete om Danmark och vi hamnade i samma grupp och på på färjan över så började vi prata musik och kom fram till att vi båda gillade Dia Psalma och där var vänskapen född. Vi blev bästa vänner och under hela gymnasietiden och ett tag efteråt så var vi oskiljaktiga. Folk blev oroliga att något hade hänt om någon av oss visade sig utan den andra.
Mycket har hänt sedan dess och nu ses vi som hastigast 2-3gånger om året och har inget att prata om. Jag har gett upp försöken att träffas för hon är alltid upptagen eller trött. Verkar som att det bara finns plats för jobb, sambon och hans vänner i hennes liv. Tråkigt, för jag saknar henne verkligen ibland!

MEN I ALLA FALL! Allt detta har jag kommit att tänka på eftersom jag blivit inbjuden till återträff med dem jag gick i högstadiet med. Jag vet inte om jag vill gå.. Blir det så roligt att träffa alla igen? Tänk om ingen av de gamla vännerna (även om de inte är samma personer längre) inte kommer och man får försöka kallprata med dem man aldrig pratade med då? Visst är jag nyfiken på vem som är gift, vem som är gay, vem som fått cancer och vem som är städare eller chef men jag vette fan. Vi får se!

Och till sist: Samtidigt som låten i reklamfilmen får mig att må dåligt så tycker jag den är så grymt bra på något vis och har undrat om det är en riktig låt. I fredags fick jag svaret genom P3 och min värld rasade samman: Det är Kent som skrivit den och det heter På drift. Fan. Det som var så bra! Nu hör jag bara Jocke Bergs släpiga gnälliga röst så fort jag ser den..

Back on track.

Sitter på jobb och har precis hällt i mig en kopp kaffe för att slippa bli trött om några timmar. Har varit fullt upp idag! Lyckades sova till 10.50 och sedan gick jag upp och var duktig och åt min gröt. Sedan tog duktigheterna slut.. Vi har en stor glas-skål full med geléhjärtan som vi båda fått och den har jag odiciplinerat gått och nallat ur så fort jag gått förbi.
Det bar av till Petra's hårstudio vid 14 där Patricia fick mig att bestämma mig för att jag ska permanentas om 8 veckor. Det ska bli kul att se! Afrokrull eller Carrie-lockar? När jag var färdig där mötte jag Mathilda precis utanför. Så längesedan! =* Sedan fick jag premär-åka med henne upp till Fredriksdalshemmet där det skulle provas arbetskläder. Vilken flopp.. Totalt oorganiserat, dålig kvalité på kläderna och massor av människor utan minne. Pikétröjorna funkade väl men en S och en XL var lika stora och de som höll i det kunde inte tala om vilken jag skulle rätta mig efter. Byxorna var i obehagligt material och så höga i midjan att jag kunde knäppa dem i höjd med bh:n och eftersom alla släpade med sig på de kläderna de skulle beställa och det var kö till listorna så fick jag vänta 20min på att få prova en strl 40 i fleecejacka, bara för att konstatera att jag skulle ha en 38.

Tillbaka till verkligheten.

Idag är sista dagen på min Åstorpsvistelse. Denna gången har det inte varit fullt så mycket misär som förra året. Petter har varit här en hel del och jag har haft små avbrott när jag cyklat till farfar eller åkt in en sväng till stan. Jag kan ju ärligt säga att jag kommer sakna vissa delar av livet här ute! Att komma upp "i tid" varje dag, äta frukost och alla de underbara promenaderna på åsen, Tjabo.. Struktur och natur helt enkelt!
Men samtidigt ska det bli skönt att få komma hem. Riktigt skönt.

I onsdags åkte jag och Petter in till stan och såg Loke och Olivia Bergendahl på Dunkers. Hon var riktigt bra men det kändes som att Loke inte riktigt fick något drag, det blev för få låtar och för hattigt.

Nyss ringde Ingela som är mamma till Tove (som jag varit assistent till lite då och då) och undrade om jag hade lust att komma och jobba lite mån-ons nästa vecka men då jobbar jag redan + att det är både utprovning av arbetskläder och klippning inplanerat på måndag och på onsdag är det begravning av farmor. Synd, jag hade gärna kommit dit och jobbat lite!

Jubbe.

Så var jag på på studiebesök på jobb över helgen. Blev för många semesterdagar som gick åt + för mycket förlorat ob så bror tar över hundpassningen och kommer och hämtar mig på måndag morgon igen.
Egentligen borde jag vara trött men det är så mycket här just nu att jag inte vågar slappna av. Detta beror på följande saker:
1. jag har redan tappat rutinen på när jag brukar göra vad för att få natten att gå.
2. vi har infört fasta tider då vi ska kolla till de boende.
3. jag ska även kolla till den boende som det var inbrott hos + ha hand om hennes larm. Tidigare kollade man inte till henne och jouren hade hand om larmet. Jag är livrädd att väcka henne!
4. en av killarna har brutit benet och är gipsad från låret till tårna så det är skytteltrafik in till honom för att kolla så allt är bra. Om han behöver bytas på så får jag väcka jouren för det är ett TUNGT jobb.
Just nu är jag väldigt glad för att vi inte längre tvättar om nätterna för då vet jag inte hur jag skulle hinna med att rengöra rullstolar, göra matlistor och matsedlar, städa, duka osv.

Jag längtar efter att få gå och lägga mig bredvid Petter i vår säng! Förhoppningsvis så vaknar jag innan han sticker till Ola annars kommer vi inte ses alls denna helgen.. =(

Snöigt.

Igår tog jag en sväng in till civilisationen och gick på p-möte och sedan tog jag bussen till Ditte (och fick Madde på köpet) och blev bjuden på mumsig middag. Ditte och Madde hade blivit bjudna till en "återträff" för dem som gick ut 9an -99. Vad jag vet har jag inte fått någon sådan inbjudan men det kanske gäller attnågon i klassen tar tag i det. Samtidigt vet jag inte om jag skulle tycka det var så roligt.. Vi pratade lite om det igår: Är det någon som har dött, blivit kändis, fått cancer, är öppet homo osv? Jag kan inte ens komma ihåg alla jag gick i 9an med. Mia och Nisse (Kristina) är de enda jag haft någon kontakt efter skolan. Jag räknar inte riktigt in Åsa som sökte upp mig på facebook för några veckor sedan.


I morse väckte Tjabo mig kl 8 och eftersom det inte gick att få liv i Petter så fick jag gå själv men tog jag med mig kameran och gick ut i det mysiga vädret.

Uppföljning.

Jag vill bara följa upp mitt förra inlägg med att det inte är så att jag vill ha eller göra alla dessa grejer för att mina vänner gör det. Det handlar inte om någon form av avund! Det handlar ju om saker som jag vill göra sedan innan, men att jag blir påmind när andra gör det.
Mamma skrev en kommentar om att var sak har sin tid och det har de men man har trots allt inte hur mycket tid som helst. Man kan inte ta allt "sedan". Jag vill ha en plan!
Sedan får man inte analysera var sak och situation allt för mycket. Ibland får man helt enkelt gå på magkänslan och kasta sig in i saker. Jag försöker alltid vara positiv och tro stenhårt på att allt kommer gå bra. Man kan ju inte gå genom livet och tro att allt kommer sluta illa.. I så fall skulle man aldrig våga inleda ett förhållande, skaffa ett djur, köpa en trisslott eller ens korsa en gata. Går något åt helvete så gör det ju det och då är det bara att ta tag i det då!

Och en sista sak: Även om vi inte alls umgås lika mycket och på samma sätt som för några år sedan så vill jag ha kvar mina vänner <3 Jag vill inte bli förhållande-eremit!

Börjar det bli bråttom?

Jag känner att jag börjar hamna på efterkälken. Det händer en massa bland vännerna. Barn, hund, körkort, utbildning, bostadsrätt och idag läste jag att Mathilda och Björn skaffat hus. Jag har ingenting av detta! Knappt några tankar på det heller.. Förvisso är körkortet i faggorna men mer än så är det inte. Jag är 25 och har inga planer på att plugga vidare eller bilda familj. Jag och Petter har det bra med våra katter i vår fina 2a på Dalhem. Visst skulle vi vilja flytta till något lite större och en hund skulle vara mysigt men det känns helt enkelt inte som att det är läge just nu. Kanske tar vi det lite för lugnt?
Nu vill jag inte på något sätt lägga något på Petter men faktum kvarstår att han bara är 21 och det känns som att nästan allt det som det börjar bli dags att förverkliga för min del inte alls ingår i hans plan för de närmsta åren. Vi har pratat lite grand om det här och bestämt att vi tar detta året till att "fixa" saker. Han ska börja läsa till undersköterska/vårbiträde i mars och om att gårsom det ska är han färdig med utbildningen och jag med körkortet innan 2009 är slut.
Sedan vill vi resa någonstans och kanske flytta under 2010. Frågan är om pengarna kommer finnas.. Och barn ja, vi har knappt berört det men det blir nog så att när min p-stav ska ut om 2år så går jag över till p-piller. Men det är så långt fram att det nog hinner ändras många gånger. Kanske har jag en lite lös plan ändå?
Det är rätt jobbiga känslor att gå runt och älta med sig själv. Jag tror jag känner mig både lite stressad och smått utanför.

Dag 12.

Dags för rundan på åsen nu. Jag vill inte! Vet hur kall jag kommer vara när jag kommer hem och då ska jag direkt ta mig in till byn för jag har lovat farfar att köpa aftonbladet med korsordsbilaga. Varför har jag inte tagit körkort än?! Här står två bilar som jag hade kunnat använda. Jaja, jag har ju fått mitt läkarintyg så förhoppningsvis trillar lämpet in snart och då jävlar ska det gå undan. Har drygt 22000 på sparkontot så nu har jag pengarna i alla fall.

Dag 11.

Halva tiden har gått! Och här är så kallt.. det är fasen som att vara på ute på tundran när man går ut. Isande vindar som går rakt igenom kläderna. HU!
Idag fyllde Robban år så han och mamma kom hit och hämtade upp mig, Petter och Tjabo och så åkte vi till farfar för att äta semla och fira lite.
På kvällen åkte Petter hem och här blev väldigt ensamt, har inte känt av det så mycket innan.
Jag får i alla fall mycket tid över till att tänka på allt och lite till. Och jag drömmer så otroligt mycket om märkliga saker!

Dag 10.

Mina fötter gör ont, har gått så vansinnigt mycket idag.. Vi har en sista liten runda runt kvarteret kvar och stegräknaren står på 24576steg än så länge. Det är drygt en mil!
Petter kom hit i eftermiddag och efter en sväng på åsen så har vi lagat mat och fastnat vid köksbordet och pratat en massa. Saknar honom här i veckorna! Nu tittar han på fotboll och jag ska sätta mig och läsa en stund.
Tiddelipom och hej då!

Dag 9.

Tiden går så lååååååångsaaaamt.

Dag 8.

Idag pep det till i mobilen och det var en sms-avi från posten, min jacka från Ellos hade anlänt till Ica. Så efter morgonrundan cyklade jag dit och passade på att handla lite på samma gång. När jag kom hem och hade provat den kunde jag till min glädje konstatera att den passade! Har fått skicka tillbaka den 2ggr eftersom jag utgick från hm's storlekar och beställde en i storlek 42 från början men det visade sig vara en dubbelstorlek 42/44 och den var gigantisk. Returnerade den och fick hem en 38/40 så fortfarande var alldeles för stor så nu är jag inne på en 34/36 som förvisso är lång i ärmarna (men bra för självkänslan) men den kommer hålla mig varm om låren och rumpan resterande veckor. Blir alltid så jäkla kall där även om jag har långkalsonger och jeans.

Beställde den först i mörkgrå 42/44 som bara såg urtvättad ut, sedan i beige 38/40 som såg smutsgul ut och blev sedan helnöjd med en "kakigrön" i 34/36.

Dag 7.

En vecka har gått och jag börjar trivas riktigt bra här ute! Visst är det lite ensamt emellanåt men det är nog både på gott och ont. Jag älskar promenaderna med Tjabo och jag håller mig sysselsatt hela dagarna. I vanliga fall (där hemma) har jag datorn och teven igång hela dagen och dras automatiskt till dem istället för att gör något vettigt. Är helt beroende av att se om någon skrivit på msn eller liknande.. Det trivs jag inte med!
Nu sätter jag mig vid köksbordet eller i uterummet och läser när jag har en stund över och teven kommer väl igång efter vi tagit sista riktiga rundan vid 19-20 på kvällen.
Idag hade jag som plan att ta bussen till farfar och ta Tjabo med mig och sedan gå hem men farfar ringde i förmiddags och bad mig köpa en flaska whiskey så det fick bli att cykla istället för jag vet inte om jag kan lämna Tjabo utanför en affär.
Direkt efter att jag lovat farfar att handla så ångrade jag mig lite.. Farfar mår givetvis inte bra pga farmors död och han har alltid haft lite problem med spriten. Men å andra sidan kan man ju inte förneka en vuxen man lite alkohol. Så efter att ha tänkt igenom det lite så köpte jag en liten flaska och cyklade dit och vi kom överens om att den ju faktiskt skulle räcka ett tag (han vill bara ha en liten hutt för att kunna sova, säger han) och att jag skulle köpa en ny när den var slut. Pratade med pappa lite senare och han tyckte att jag det var helt okej.
På eftermiddagen testade jag och Tjabo en ny väg uppe på åsen vilket resulterade i drygt 1½timmes promenad. Så nu är mina ben trötta efter drygt en mils promenerande och knappt en mils cyklande. Fast klockan bara är 22 så ska jag nog snart gå och lägga mig och läsa.
___
I doubt, therefore I might be.

Dag 3-6.

Här flyter allt på. I lördags förmiddag åkte jag in till stan och hämtade lite paket på posten och sedan fick jag och Petter skjuts tillbaka av Robban i han nya fina bil. Jag vill också köra bil!
Helgen spenderades med promenader, matlagning och en massa mys.
I måndags följde vi Petter till bussen och sedan gick vi och la oss igen. Eftermiddagen gick åt till stressat bussåkande, besök hos diabetessköterskan och ständig hunger.
Idag har mamma varit här och hållt mig sällskap ett tag. Eftersom lönen landat på kontot så åkte vi till Oj! och handlade lite. Jag borde nog ha skrivit en lite mer utförlig handlelista till Diana för här finns nästan inga basvaror har jag upptäckt. Men nu finns här lite grönsaker och konserver och annat smått och gott så det ska nog gå bra resten av tiden också!
Eftersom jag fick tillbaka min laptop som mamma lånat så fick jag äntligen tillgång till min budget som jag nu omarbetat och blivit nöjd med. Min plan är att försöka klara mig på max 10 000kr/mån under tiden Petter pluggar och spara det som återstår av lönen. Min budget med mat inkluderat hamnade på 5500kr så det vore väl märkligt om inte det skulle gå!

Nu ska jag gå en sväng runt kvarteret med hunden och sedan koka soppa och efter dra på mig mysbrallorna och bosätta mig i fåtöljen.
___
A city is a large community where people are lonesome together.

Dag 2.

23.50 igår ringde en märkbart trött pappa och berättade att de var framme och sedan somnade jag utan problem och sov gott utan att behöva gå upp och låsa dörren till klädkammaren.. Det var jag tvungen att göra förra året för jag var HELT övertygad om att det skulle komma ut någon därifrån i bästa "here's Johnny!"-anda.
8.15 blev jag väckt, dock inte av Tjabo utan av telefonen. Det var pappa som ville be mig om att försöka få tag på farfar eftersom han inte svarade på när han ringde. Den iskalla klumpen i magen infann sig direkt. Har det hänt något? Jag gick en runda med vovven medan jag fortsatte ringa och fick tillslut tag på honom, han hade inte kunnat sova igår och hade tillslut tagit en sömntablett och hade precis vaknat. Han har dessutom tappat sin hörapparat så han har inte vaknat av telefonen.. Så jag skickade ett sms till pappa och gick hem och åt min gröt och funderade på hur jag skulle ta mig till farfar. Det var kallt, halt och blåsigt så cykeln lockade inte men eftersom jag skulle mellanlanda på Ica så skulle det ta över en timme att åka dit med buss + att jag skulle få fördriva 50min i Åstorp city. Det blev cykeln och 25minuter och 2 felcyklingar senare så var jag på plats med Aftonblandet i cykelkorgen. Det var mysigt att sitta och prata men farfar, bara han och jag, det har nog aldrig hänt innan. Han är en riktig historieberättare! Han är lite som pappan i Big Fish, han har massor att berätta och hälften är säkert ihopfantiserat men det gör inget, för det är så intressant att lyssna på. Dock sliter det i hjärtat att se honom få tårar i ögonen var gång han säger något om farmor.

Imorgon kommer Petter och Robban hit, det ska bli nice!
___
A bachelor’s life is no life for a single man.

Obehagligt!

Det ska bli skönt att komma bort från jobb ett tag. Både kroppsligt och själsligt. Och särskilt nu när det börjar bli lite obehagligt att vara där..
I förra veckan hade det ringt på dörren runt 21 och en min arbetskamrat Tinta gick för att öppna och utanför dörren står det en man med utländskt utseende och stort yvigt skägg och hår. Hon blir lite misstänksam och väljer att använda porttelefonen vi har inne i huset istället för att öppna. En liten notering kan vara att vi har ett nyckelskåp med 30 nycklar till olika brukare så det ringer på dörren lite då och då vid konstiga tider.
I alla fall, mannen säger att han ska hämta en av våra tjejer (som han har både för och efternamn på) och det stämmer inte men han står på sig och är dessutom lite otrevlig. Han ger till sist med sig och går ut till sin bil men stannar kvar på parkeringen. Det är dimmigt ute med varken Tinta eller den andra nattpersonalen kan se några taxi/färdtjänstskyltar på bilen och i det läget tänker de inte på att försöka se bilnumret. De ringer bokningen och det finns ingen bokning, så det kan inte ens ha blivit fel. Så man börjar ju fundera.. Har det blivit något väldigt konstigt fel, var han "ute efter" vår brukare av någon anledning eller ville han bara ta sig in i huset? Kusligt!
Och så i natt. När jag precis kommit ut hit så ringer Petra från jobb och frågar om jag hört något i natt (vilket jag inte hade) för det har varit inbrott hos den tjejen som jag som vaken natt-personal inte går in till om nätterna utan som har rörelselarm inne hos sig och som jouren har hand om. Någon har tagit bort listen på ett fönster som är precis bredvid hennes säng, lyft ut rutan och hennes blomkrukor och ställt det prydligt mot väggen på utsidan. De visste inte om någon varit inne men i så fall måste det ha varit en liten människa för fönstret är bara ca 45x45cm. Hon hade inte vaknat och inget verkar fattas. Det lite läskiga med detta är att när jag var inne hos en annan av brukarna på natten så upptäckte jag att jag inte släkt lampan på toa men tänkte "jag vågar inte öppna och släcka, tänk om där är någon". Men så börjar man ställa frågor igen. Vem fan gör något sådant? De vet väl att där bor människor och finns personal? Eller är det någon som faktiskt VET att man normalt sett inte går in dit om nätterna och att rörelselarmet utlöses först vid hallen (det är flyttat nu)? Vad hade hänt om hon hade vaknat? Eller om personen i fråga hade gett sig på henne? Lagom fräckt att komma in där och kanske stå öga mot öga med med en pundare eller något! Fy fan.. Jag brukar vara lagom kaxig och låta de små fönstren och även altandörren i vardagsrummet stå lite öppna om somrarna. Glöm att jag gör det i fortsättningen!
___
A day for firm decisions! Or is it?

Dag 1.

Nu har jag inlett min Åstorpsvistelse och jag kan nog påstå att jag redan är liiite uttråkad. Men det är nog mest för att jag inte har funnit mig tillrätta än. Ska snart plocka upp alla mina grejer så jag är installerad. Har mer eller mindre lite av allt med mig men viktigast är nog en massa böcker och min mp3-spelare! Tyvärr funkar inta radion på den förrän man kommit upp en bit på åsen och jag har inte vidare mycket bra musik på den för tillfället. Mamma kommer och hälsar på någon dag snart och då tar hon med min laptop som hon lånat så då kan jag fylla på med mer musik. Det är förvisso mysigt att gå rundor med vovven ändå men emellanåt vill jag ha lite bakgrundsmusik.
Just nu ligger Tjabo halvt avsvimmad i sin fåtölj efter att vi varit ute i en dryg timme och jag sitter insvept i filtar och försöker få upp värmen i rumpan och låren. Måtte min nya jacka komma snart så jag slipper bli så kall om benen! Har förvisso ett par nyinköpta jättefina långkalsonger men det är så meckigt att dra av och på dem vid var runda.

Jag har lite småplaner för vad jag ska syssla med under tiden jag är här. Först och främst ska jag gå många långa rundor med Tjabo och dricka mycket te och läsa många böcker. Sedan finns ambitionen att börja läsa körkortsteori om nu Robban kommer ihåg att lämna böckerna till Petter så han tar med dem ut.
Ett annat mål är att cykla/gå till farfar 2-3gånger i veckan. Farmor gick bort måndags förmiddag och stackars farfar mår inte bra, han är helt ensam. Så jag tänkte ringa honom i morgon och höra om han behöver något och om inte annat så kan jag komma dit med en tidning och prata en stund.
____
43% of all statistics are worthless

Nya bud.

Helt plötsligt har läkarna ångrat sig och farmor kanske inte är döende trots allt. Känns tryggt med läkare som vet vad de sysslar med! Hon har börjat kissa så uppenbarligen fungerar njurarna igen. Däremot verkar hjärnan ha tagit stryk, det går inte att få kontakt med henne och hon bara skriker. Imorgon ska en psykolog komma och göra en bedömning. Det kanske låter grymt men det bästa hade nog varit om hon hade fått somna för gott förra fredagen. Jag har inte varit där sedan dess och kommer nog inte åka dit fler gånger heller. Jag har sagt hej då till henne och vill att sista minnet ska vara av henne lugnt sovandes.

Imorgon bär det av till Åstorp för att ta en runda på Åsen med pappa och Tjabo för de har fällt en massa träd så den vägen vi brukar ta går inte att ta sig fram på längre. Jag både längtar och bävar inför Åstorpsvistelsen. Det ska bli skönt att komma bort från jobb ett tag eftersom jag jobbat så mycket extra på sistonde och jag trivs väldigt bra med att gå rundor med Tjabobus i skogen och sitta i uterummet och filosofera. Men samtidigt blir jag så rastlös, uttråkad och smått skogstokig. Jag känner inga av grannarna, det är för långt för att någon ska komma och hälsa på, man kan duscha i max 10min sedan tar varmvattnet slut och något så enkelt som att ta sig till en affär för att handla lite tar 20min med cykel. Förhoppningsvis blir det snö och fint väder så vi kan ta många långa promenader. Fast Ditte har lovat att hon och Franke ska komma och hälsa på!

Komma igång.

Jag vill träna! Varför är det så ända in i helvetes skitsvårt att släpa ner rumpan till friskis?! Mitt svepskäl just nu är att jag inte betalt medelmsavgift för 2009 så därför kan jag inte boka pass..
Jag vet ju hur pass mycket bättre jag mår efter bara ett spinningpass eller en halvtimme på gymmet. Jag är gladare, piggare och kroppen känns mer bekväm.
På tal om mat så har jag ätit "som man ska" sedan i måndags. Ätit frukost inom en timme efter jag gått upp och sedan ätit efter ca 4-5h igen och då lagom portioner av (vad jag tycker är) bra mat. Några nätter på jobb har det dock blivit nutrilett/naturdiet-pulver eftersom jag inte haft fantasi nog att komma på en frukost, en lunch, en middag OCH en fika. Eftersom jag äter frukost vid 12-14 och sedan håller tidsintervallerna så har jag ätit 3mål mat till ca 23 och det är lite för låg tid utan mat tills jag går upp vid 14 nästa dag.
Men ja, det jag ville uppnå med detta var att slippa små/sötsuget som ofta gör att jag småäter. Och det har fungerat! Istället har min matsmältning och/eller ämnesomsättning fått frispel och jag är tokhungrig efter 2h efter var måltid fast jag äter en normal portion. Vet inte vad som är jobbigast faktiskt.

Avsked.

I natt på jobb satt jag och tittade lite i min bilddagbok och funderade på hur bra 2008 var i jämförelse med 2007 då 'alla' dog. Jag satt här i min ensamhet och grät en skvätt när jag mindes när pappa ringde och berättade att Carina hade dött.

Och idag var det mer eller mindre dags igen. Pappa ringde vid 16 och berättade att farmor trillat på nyårsafton och brutit benet och blivit opererad igår och att hon antagligen fått en hjärtattack på sjukhuset och att njurarna slutat fungera. Läkarna gav henne 2-3dagar.
Jag la mig för att försöka sova lite eftersom jag fått en extranatt men det gick inte, alla tankar bara skrek. Vid 19 ringde pappa igen, de hade ringt från ortopeden och sagt att det snart var dags så de var på väg in och jag ville följa med. Petter var snäll och täckte upp på jobb ifall jag inte skulle komma tillbaka i tid.
Så nu har jag varit på sjukhuset och sagt hej då till min farmor. Hon lever på morfin och syrgas ett tag till. Det går inte att få kontakt med henne men man ser att hon inte har ont och är lugn. Eftersom farmor kom in i mitt liv rätt så sent och dessutom bodde i Gävle då så har hon aldrig varit någon man springer över till och får saft och bullar så jag trodde inte jag skulle ta det så hårt men fy så fel jag hade.
Fast mest tror jag att jag sörjer för farfar. Nu blir han ensam och det tror jag inte han klarar. Så jag tror att jag snart kommer förlora honom också och bara tanken på det får det att tåras i ögonen. Farfar är min stora idol, det har han alltid varit.

Mirakelns tid är inte förbi sägs det men jag tror tiden för farmor har passerat. Hej då..
________________________________________________________
05:18
Jag har överlevt natten trots huvudvärk, nästäppa, svidande ögon och ihållande frusenhet.
Och farmor har gjort detsamma! Ringde nyss upp till ortopeden och pratade med en sköterska och hon sa att farmor har varit vaken hela natten. Förvisso vet jag inte vilket som är bäst.. Att hon är vaken, förvirrad och har ont eller att hon sover och är bortom kontakt?