Jag känner att jag börjar hamna på efterkälken. Det händer en massa bland vännerna. Barn, hund, körkort, utbildning, bostadsrätt och idag läste jag att Mathilda och Björn skaffat hus. Jag har ingenting av detta! Knappt några tankar på det heller.. Förvisso är körkortet i faggorna men mer än så är det inte. Jag är 25 och har inga planer på att plugga vidare eller bilda familj. Jag och Petter har det bra med våra katter i vår fina 2a på Dalhem. Visst skulle vi vilja flytta till något lite större och en hund skulle vara mysigt men det känns helt enkelt inte som att det är läge just nu. Kanske tar vi det lite för lugnt?
Nu vill jag inte på något sätt lägga något på Petter men faktum kvarstår att han bara är 21 och det känns som att nästan allt det som det börjar bli dags att förverkliga för min del inte alls ingår i hans plan för de närmsta åren. Vi har pratat lite grand om det här och bestämt att vi tar detta året till att "fixa" saker. Han ska börja läsa till undersköterska/vårbiträde i mars och om att gårsom det ska är han färdig med utbildningen och jag med körkortet innan 2009 är slut.
Sedan vill vi resa någonstans och kanske flytta under 2010. Frågan är om pengarna kommer finnas.. Och barn ja, vi har knappt berört det men det blir nog så att när min p-stav ska ut om 2år så går jag över till p-piller. Men det är så långt fram att det nog hinner ändras många gånger. Kanske har jag en lite lös plan ändå?
Det är rätt jobbiga känslor att gå runt och älta med sig själv. Jag tror jag känner mig både lite stressad och smått utanför.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Låt var sak ha sin tid. Tänk på att du och Petter inte varit tillsammans så länge än som dina kompisar har. Och för att skaffa annan lägenhet, barn, bil, m m behövs det pengar och därmed jobb. Och man ska låta bli och titta på hur andra har det och vara nöjd med det man har. Och sedan kan det bli så att man kommer ifrån sina vänner men så är livet.
Jag instämmer på din mors kommentar. Och dessutom, är det inte fantastiskt att all faktiskt är på olika vägar. Man har folk omkring sig med olika erfarenheter. För det är det som skrämmer mig, att jag inte vet allt. Samtidigt som det är det som driver en... ^.^
Och man har ju följts åt största delen av livet, med skola, första lägenheten och allt. Allt kommer gå så bra för dig, Saga. Jag känner det på mig. ^.^
Jag tror att det är din biologiska klocka som börjat visa sig.
Och man måste inte tänka igenom allt hundra gånger. Ibland får man kasta sig in i saker. Inget är "fel" eller "rätt".
Skicka en kommentar