En öppen dörr..

..är inte att förakta. Inom 24 timmar har jag fått bråka med två dörrar med blandat resultat.
Igår körde jag och hämtade Petter från jobb. Det var första gången jag körde i mörker på två månader och det var lite läskigt! Kom på mig själv att hålla rejält låg hastighet och titta i speglarna ungefär var 10e sekund. Men skit i det, jag hade ingen varken framför mig eller bakom mig så jag kunde ju hålla vilken hastighet jag ville. I alla fall så kom vi hem vid 21.15 och då var porten låst. Inga problem förutom att någon riktigt rolig typ hade stoppat in vad som såg ut som tobak/fimp i nyckelhålet. Jag petade ut det jag kunde och knackade sedan på porten, Petter knackade på fönstret hos en granne det var tänt hos. Ingen reaktion.. Okej, jag kör in nyckeln men det går inte att vrida om. Sedan följer 20min av bankande, ryckande och ett samtal till Petters pappa för att få numret till brandkåren som har jour. Vi måste ju komma in! Tillslut tänds badrumslampan hos grannen under mig och jag kastar mig på rutan och hon släpper in oss tillslut. Som den goda granne jag är sätter jag upp en lapp om att inte låta porten gå igen och felanmäler det. Vilket fick till följd att Helsingborgshem ringde och väckte mig kl 7 i morse. Men vilket såll petar igen nyckelhålet?! Och vad är det för grannar som inte ens går ner och kollar om det är någon som faktiskt bor där som vill in? Det ekar ju rätt bra i trappen när man knackar. Jag har öppnat för grannens ungar 2ggr mitt i natten.
Och dörr nummer två: efter att ha cyklat hem från stan efter spinningen så begav jag mig rätt ut på balkongen och började fixa. Hängde upp balkonglådorna, kollade vad som levde i krukorna och slängde det som var dött. Sedan satt jag i solen och odlade mina fräknar ett bra tag. Balkongdörren fick stå öppen och katterna stortrivdes men när det var dags att stänga så fick jag hela handtaget i handen. Äger ingen borrmaskin så jag kan inte borra nya hål till skruvarna så jag fick öppna fönstret, klättra ut, stänga utifrån och klättra in igen. Och maila en felanmälan till helsingborgshem igen!

Himlen kan vänta.

Så mycket tid över och ändå får jag inget gjort!
Inte ens något blogginlägg har jag fått till.
Men innan jag glömmer det igen så ska jag posta en länk jag lovade några stycken hemma hos Ditte i söndags. Till alla er som känner att ni kanske hänger upp er på småsaker och att det är lite besvärligt att leva, titta på detta och börja fundera på om vi inte har det rätt så bra ändå. Det gjorde jag! http://svtplay.se/v/1878308/himlen_kan_vanta/del_1_av_8?sb,p103495,2,f,-1
Det är nio delar allt som allt och det är 5timmar av mitt liv som jag är tacksam för att jag tillbringade framför teven.

Snart.

Om 6h o 30min så går jag på semester till 2a mars. Gött!
Om min bil är lagad tills på fredag så ska jag hämta Tjabo på hundpensionatet då och sedan får han bo hemma hos oss tills på söndag eller måndag, lite beroende på hur vilt det kommer gå till hemma hos Madde lördag. Det är nämligen dags för melodifestivalstittande med flicksen!
Imorgon blir det någon form av knytkalas-alla-hjärtans-dags-middag hemma hos Ditte och Danne. Från början var det tänkt att de skulle komma hem till oss och äta sukiayki men så var det fler som ville fira valentin så det blev flyttat och bytt mat. Men vi ska försöka klämma in den middagen inom en snar framtid ändå!
Och på måndag börjar "mitt nya liv". Vilket i grund och botten innebär att jag går tilllbaka till att leva ungefär som jag gjorde innan jag började ta körkort: Träna 3ggr/v, mindre portioner mat och minska sockerintaget drastiskt. Att börja träna igen är jag jättepepp inför, har till och med bokat ett step-pass, har aldrig varit på ett sådnat. Men att sluta laga en massa god onyttig mat känns inte lika fräckt. Men det ska nog gå! Fast jag behöver förvisso inte sluta laga den, bara äta lite mindre av den.
Jag tänker inte tävla mot någon annan än mig själv (kanske lite med mamma) och det enda målet jag har är att inte ha ont i knäna till nyår och att mitt humör ska bli bättre. Sedan ger jag fasicken i vikt och mått!

Nu ska jag baka semlor till mina brukare och arbetskamrater!

Jag blir inte arg så lätt.

Eller jo, det blir jag. Fast det går över lika snabbt igen! Men just nu är jag arg, och jag har varit det sedan 15.30 idag. Det var då jag slog upp ögonen, hoppades att klockan skulle vara minst 15 och kollade på mobilen och där har jag ett sms från Petter där det står: "Haj älskling ring när du kan. Det gäller bilen. Puss" så yrvaken ringer jag upp honom och får reda på att något slagit sönder rutan på förarsidan på Opeln. Först trodde jag att han drev med mig och passade på att hämnas för alla gånger jag lurat honom men så var inte fallet. Ringde Robban som kom bort och vi gick ut till bilen. En av mina andra bröder som är bilmekaniker hade redan fixat en ruta som vi skulle åka och hämta och jag var för nyvaken och förbannad för att känna mig säker bakom ratten så Robban fick köra. Men inget hände när han vred om tändningen och en titt under motorhuven visade att de snott batteriet. (Behöver jag säga att jag nu blev ännu mer förbannad?) Så vi tog brors bil och hämtade rutan och åkte inom Hedin bil och hämtade någon form av "startbatteri" och hem igen. Men det hjälpte inte ändå.. Ström fanns det men motorn startade inte. Peter fick komma slå lite på den, vi testade att putta och till slut fick den bogseras till verkstaden. Så där får den stå tills Peter har tid att fixa den nästa vecka.. Men vad säger att de inte slår in den nya rutan och snor det nya batteriet? Frustrerande.

Visst, det finns lediga garage på vår parkering men de kostar 350kr i månaden och dessutom så förlorar vi våra ködagar som nog kan komma att behövas mer vid en eventuell flytt där man måste ha egen parkeringsplats. Men vad ska jag göra?!
Kära lilla Opeln, efter 18års trogen tjänst så överlevde du inte ens en vecka i mitt förvar.

Sedan kan man ju undra: http://hd.se/helsingborg/2010/01/19/forsokte-stjala-batteri-ur/

Min nya diet.

Jag äter körkort till frukost lunch och middag och drömmer konstigt och panikslaget om nätterna. Det är nära och det börjar kännas.
Men jag tror att det kommer gå bra. Teorin är jag inte ett dugg orolig för men fickparkeringarna..! Ajajaj. Men jag har börjat intala mig själv att jag faktiskt inte behöver göra en perfekt parkering om jag nu kommer behöva göra det över huvud taget. Jag behöver inte stå mitt i rutan eller slickat längs kanten. Det räcker att alla hjulen är innanför rutan! SÅ DET SÅ!

Jaja, dags att byta om och åka till körskolan.

Ni trodde jag slutat skriva, eller hur?

Men nej, jag har bara väldigt långt mellan inläggen ibland.
Eftersom jag är rädd för att bli mobbad om jag inte är som alla andra så får jag väl skriva någon form av summering av året som gått. Tyvärr så har jag ingen koll på vad som hänt..
Men kort och gott så känns det som ett rätt slätstruket år, inga omvälvande förändringar men tyvärr en del sorg.
Farfar dog. Redan innan jag skrev den raden så började tårarna rinna. Jag saknar honom så mycket! Det fanns så mycket jag ville hinna hitta på med honom, så många fler historier jag ville höra från honom. Han skulle bara bli liiite bättre, så skulle vi..

Jag tog väldigt mycket mindre kort än jag brukar. Kanske är det en anledning till att jag har dålig koll på vad som egentligen hände.

Jag slutade träna och började ta körkort. Inget ont som inte har något gott med sig sägs det ju!

Jag fick kräksjuka för första gången på 16-18år. Tjohej!

Jag får väl plita ner lite nyårslöften också.

Bli färdig med körkortet. Det vore väl fan annars..

Börja träna igen.

Springa ett lopp, förmodlingen Änglamilen.

Träffa vännerna mer.

Stressa midre.

Börja matplanera.

Åka NÅGONSTANS med älsklingen.

Ha mer sex! =D

På min cykel är jag odödlig.

Jag hoppas att jag aldrig blir en bilmänniska. Detta kanske är lite motsägelsefullt med tanke på att jag körde min 29e körlektion idag och faktiskt vill ha en bil när jag väl är klar. Men jag vill aldrig bli den där kvinnan som tar bilen till maxi när det med all säkerhet skulle gå snabbare att cykla. Visst, det är väldigt bekvämt när man storhandlar men jag har klarat det bra med hjälp av buss och cykel i rätt många år. Däremot kan jag tänka mig att ta bilen till tex Willys för att handla billigare! Om det verkligen lönar sig med bensinen..
Ja, detta kom jag på när jag svischade ner till stan idag. Det har ju varit en sådan där härlig och varm höstdag när solen skiner starkt och det känns friskt överallt. Jag drog djupa andetag och bara njöt!
Cykeln har fått stå still rätt mycket över sommaren eftersom jag svettas som en gris så fort jag cyklat i 5min och det blir ju inte direkt bättre när det är varmt. Och eftersom många av mina turer till stan sedan 1a juni har varit till körskolan har jag tagit bussen eftersom jag svettas tillräckligt under körlektionerna som det är =) Men nu ska det börja rastas regelbundet igen!