Dag 2.

23.50 igår ringde en märkbart trött pappa och berättade att de var framme och sedan somnade jag utan problem och sov gott utan att behöva gå upp och låsa dörren till klädkammaren.. Det var jag tvungen att göra förra året för jag var HELT övertygad om att det skulle komma ut någon därifrån i bästa "here's Johnny!"-anda.
8.15 blev jag väckt, dock inte av Tjabo utan av telefonen. Det var pappa som ville be mig om att försöka få tag på farfar eftersom han inte svarade på när han ringde. Den iskalla klumpen i magen infann sig direkt. Har det hänt något? Jag gick en runda med vovven medan jag fortsatte ringa och fick tillslut tag på honom, han hade inte kunnat sova igår och hade tillslut tagit en sömntablett och hade precis vaknat. Han har dessutom tappat sin hörapparat så han har inte vaknat av telefonen.. Så jag skickade ett sms till pappa och gick hem och åt min gröt och funderade på hur jag skulle ta mig till farfar. Det var kallt, halt och blåsigt så cykeln lockade inte men eftersom jag skulle mellanlanda på Ica så skulle det ta över en timme att åka dit med buss + att jag skulle få fördriva 50min i Åstorp city. Det blev cykeln och 25minuter och 2 felcyklingar senare så var jag på plats med Aftonblandet i cykelkorgen. Det var mysigt att sitta och prata men farfar, bara han och jag, det har nog aldrig hänt innan. Han är en riktig historieberättare! Han är lite som pappan i Big Fish, han har massor att berätta och hälften är säkert ihopfantiserat men det gör inget, för det är så intressant att lyssna på. Dock sliter det i hjärtat att se honom få tårar i ögonen var gång han säger något om farmor.

Imorgon kommer Petter och Robban hit, det ska bli nice!
___
A bachelor’s life is no life for a single man.