Avsked.

I natt på jobb satt jag och tittade lite i min bilddagbok och funderade på hur bra 2008 var i jämförelse med 2007 då 'alla' dog. Jag satt här i min ensamhet och grät en skvätt när jag mindes när pappa ringde och berättade att Carina hade dött.

Och idag var det mer eller mindre dags igen. Pappa ringde vid 16 och berättade att farmor trillat på nyårsafton och brutit benet och blivit opererad igår och att hon antagligen fått en hjärtattack på sjukhuset och att njurarna slutat fungera. Läkarna gav henne 2-3dagar.
Jag la mig för att försöka sova lite eftersom jag fått en extranatt men det gick inte, alla tankar bara skrek. Vid 19 ringde pappa igen, de hade ringt från ortopeden och sagt att det snart var dags så de var på väg in och jag ville följa med. Petter var snäll och täckte upp på jobb ifall jag inte skulle komma tillbaka i tid.
Så nu har jag varit på sjukhuset och sagt hej då till min farmor. Hon lever på morfin och syrgas ett tag till. Det går inte att få kontakt med henne men man ser att hon inte har ont och är lugn. Eftersom farmor kom in i mitt liv rätt så sent och dessutom bodde i Gävle då så har hon aldrig varit någon man springer över till och får saft och bullar så jag trodde inte jag skulle ta det så hårt men fy så fel jag hade.
Fast mest tror jag att jag sörjer för farfar. Nu blir han ensam och det tror jag inte han klarar. Så jag tror att jag snart kommer förlora honom också och bara tanken på det får det att tåras i ögonen. Farfar är min stora idol, det har han alltid varit.

Mirakelns tid är inte förbi sägs det men jag tror tiden för farmor har passerat. Hej då..
________________________________________________________
05:18
Jag har överlevt natten trots huvudvärk, nästäppa, svidande ögon och ihållande frusenhet.
Och farmor har gjort detsamma! Ringde nyss upp till ortopeden och pratade med en sköterska och hon sa att farmor har varit vaken hela natten. Förvisso vet jag inte vilket som är bäst.. Att hon är vaken, förvirrad och har ont eller att hon sover och är bortom kontakt?