lördag 31 januari 2009

Dag 10.

Mina fötter gör ont, har gått så vansinnigt mycket idag.. Vi har en sista liten runda runt kvarteret kvar och stegräknaren står på 24576steg än så länge. Det är drygt en mil!
Petter kom hit i eftermiddag och efter en sväng på åsen så har vi lagat mat och fastnat vid köksbordet och pratat en massa. Saknar honom här i veckorna! Nu tittar han på fotboll och jag ska sätta mig och läsa en stund.
Tiddelipom och hej då!

Dag 9.

Tiden går så lååååååångsaaaamt.

torsdag 29 januari 2009

Dag 8.

Idag pep det till i mobilen och det var en sms-avi från posten, min jacka från Ellos hade anlänt till Ica. Så efter morgonrundan cyklade jag dit och passade på att handla lite på samma gång. När jag kom hem och hade provat den kunde jag till min glädje konstatera att den passade! Har fått skicka tillbaka den 2ggr eftersom jag utgick från hm's storlekar och beställde en i storlek 42 från början men det visade sig vara en dubbelstorlek 42/44 och den var gigantisk. Returnerade den och fick hem en 38/40 så fortfarande var alldeles för stor så nu är jag inne på en 34/36 som förvisso är lång i ärmarna (men bra för självkänslan) men den kommer hålla mig varm om låren och rumpan resterande veckor. Blir alltid så jäkla kall där även om jag har långkalsonger och jeans.

Beställde den först i mörkgrå 42/44 som bara såg urtvättad ut, sedan i beige 38/40 som såg smutsgul ut och blev sedan helnöjd med en "kakigrön" i 34/36.

onsdag 28 januari 2009

Dag 7.

En vecka har gått och jag börjar trivas riktigt bra här ute! Visst är det lite ensamt emellanåt men det är nog både på gott och ont. Jag älskar promenaderna med Tjabo och jag håller mig sysselsatt hela dagarna. I vanliga fall (där hemma) har jag datorn och teven igång hela dagen och dras automatiskt till dem istället för att gör något vettigt. Är helt beroende av att se om någon skrivit på msn eller liknande.. Det trivs jag inte med!
Nu sätter jag mig vid köksbordet eller i uterummet och läser när jag har en stund över och teven kommer väl igång efter vi tagit sista riktiga rundan vid 19-20 på kvällen.
Idag hade jag som plan att ta bussen till farfar och ta Tjabo med mig och sedan gå hem men farfar ringde i förmiddags och bad mig köpa en flaska whiskey så det fick bli att cykla istället för jag vet inte om jag kan lämna Tjabo utanför en affär.
Direkt efter att jag lovat farfar att handla så ångrade jag mig lite.. Farfar mår givetvis inte bra pga farmors död och han har alltid haft lite problem med spriten. Men å andra sidan kan man ju inte förneka en vuxen man lite alkohol. Så efter att ha tänkt igenom det lite så köpte jag en liten flaska och cyklade dit och vi kom överens om att den ju faktiskt skulle räcka ett tag (han vill bara ha en liten hutt för att kunna sova, säger han) och att jag skulle köpa en ny när den var slut. Pratade med pappa lite senare och han tyckte att jag det var helt okej.
På eftermiddagen testade jag och Tjabo en ny väg uppe på åsen vilket resulterade i drygt 1½timmes promenad. Så nu är mina ben trötta efter drygt en mils promenerande och knappt en mils cyklande. Fast klockan bara är 22 så ska jag nog snart gå och lägga mig och läsa.
___
I doubt, therefore I might be.

tisdag 27 januari 2009

Dag 3-6.

Här flyter allt på. I lördags förmiddag åkte jag in till stan och hämtade lite paket på posten och sedan fick jag och Petter skjuts tillbaka av Robban i han nya fina bil. Jag vill också köra bil!
Helgen spenderades med promenader, matlagning och en massa mys.
I måndags följde vi Petter till bussen och sedan gick vi och la oss igen. Eftermiddagen gick åt till stressat bussåkande, besök hos diabetessköterskan och ständig hunger.
Idag har mamma varit här och hållt mig sällskap ett tag. Eftersom lönen landat på kontot så åkte vi till Oj! och handlade lite. Jag borde nog ha skrivit en lite mer utförlig handlelista till Diana för här finns nästan inga basvaror har jag upptäckt. Men nu finns här lite grönsaker och konserver och annat smått och gott så det ska nog gå bra resten av tiden också!
Eftersom jag fick tillbaka min laptop som mamma lånat så fick jag äntligen tillgång till min budget som jag nu omarbetat och blivit nöjd med. Min plan är att försöka klara mig på max 10 000kr/mån under tiden Petter pluggar och spara det som återstår av lönen. Min budget med mat inkluderat hamnade på 5500kr så det vore väl märkligt om inte det skulle gå!

Nu ska jag gå en sväng runt kvarteret med hunden och sedan koka soppa och efter dra på mig mysbrallorna och bosätta mig i fåtöljen.
___
A city is a large community where people are lonesome together.

fredag 23 januari 2009

Dag 2.

23.50 igår ringde en märkbart trött pappa och berättade att de var framme och sedan somnade jag utan problem och sov gott utan att behöva gå upp och låsa dörren till klädkammaren.. Det var jag tvungen att göra förra året för jag var HELT övertygad om att det skulle komma ut någon därifrån i bästa "here's Johnny!"-anda.
8.15 blev jag väckt, dock inte av Tjabo utan av telefonen. Det var pappa som ville be mig om att försöka få tag på farfar eftersom han inte svarade på när han ringde. Den iskalla klumpen i magen infann sig direkt. Har det hänt något? Jag gick en runda med vovven medan jag fortsatte ringa och fick tillslut tag på honom, han hade inte kunnat sova igår och hade tillslut tagit en sömntablett och hade precis vaknat. Han har dessutom tappat sin hörapparat så han har inte vaknat av telefonen.. Så jag skickade ett sms till pappa och gick hem och åt min gröt och funderade på hur jag skulle ta mig till farfar. Det var kallt, halt och blåsigt så cykeln lockade inte men eftersom jag skulle mellanlanda på Ica så skulle det ta över en timme att åka dit med buss + att jag skulle få fördriva 50min i Åstorp city. Det blev cykeln och 25minuter och 2 felcyklingar senare så var jag på plats med Aftonblandet i cykelkorgen. Det var mysigt att sitta och prata men farfar, bara han och jag, det har nog aldrig hänt innan. Han är en riktig historieberättare! Han är lite som pappan i Big Fish, han har massor att berätta och hälften är säkert ihopfantiserat men det gör inget, för det är så intressant att lyssna på. Dock sliter det i hjärtat att se honom få tårar i ögonen var gång han säger något om farmor.

Imorgon kommer Petter och Robban hit, det ska bli nice!
___
A bachelor’s life is no life for a single man.

torsdag 22 januari 2009

Obehagligt!

Det ska bli skönt att komma bort från jobb ett tag. Både kroppsligt och själsligt. Och särskilt nu när det börjar bli lite obehagligt att vara där..
I förra veckan hade det ringt på dörren runt 21 och en min arbetskamrat Tinta gick för att öppna och utanför dörren står det en man med utländskt utseende och stort yvigt skägg och hår. Hon blir lite misstänksam och väljer att använda porttelefonen vi har inne i huset istället för att öppna. En liten notering kan vara att vi har ett nyckelskåp med 30 nycklar till olika brukare så det ringer på dörren lite då och då vid konstiga tider.
I alla fall, mannen säger att han ska hämta en av våra tjejer (som han har både för och efternamn på) och det stämmer inte men han står på sig och är dessutom lite otrevlig. Han ger till sist med sig och går ut till sin bil men stannar kvar på parkeringen. Det är dimmigt ute med varken Tinta eller den andra nattpersonalen kan se några taxi/färdtjänstskyltar på bilen och i det läget tänker de inte på att försöka se bilnumret. De ringer bokningen och det finns ingen bokning, så det kan inte ens ha blivit fel. Så man börjar ju fundera.. Har det blivit något väldigt konstigt fel, var han "ute efter" vår brukare av någon anledning eller ville han bara ta sig in i huset? Kusligt!
Och så i natt. När jag precis kommit ut hit så ringer Petra från jobb och frågar om jag hört något i natt (vilket jag inte hade) för det har varit inbrott hos den tjejen som jag som vaken natt-personal inte går in till om nätterna utan som har rörelselarm inne hos sig och som jouren har hand om. Någon har tagit bort listen på ett fönster som är precis bredvid hennes säng, lyft ut rutan och hennes blomkrukor och ställt det prydligt mot väggen på utsidan. De visste inte om någon varit inne men i så fall måste det ha varit en liten människa för fönstret är bara ca 45x45cm. Hon hade inte vaknat och inget verkar fattas. Det lite läskiga med detta är att när jag var inne hos en annan av brukarna på natten så upptäckte jag att jag inte släkt lampan på toa men tänkte "jag vågar inte öppna och släcka, tänk om där är någon". Men så börjar man ställa frågor igen. Vem fan gör något sådant? De vet väl att där bor människor och finns personal? Eller är det någon som faktiskt VET att man normalt sett inte går in dit om nätterna och att rörelselarmet utlöses först vid hallen (det är flyttat nu)? Vad hade hänt om hon hade vaknat? Eller om personen i fråga hade gett sig på henne? Lagom fräckt att komma in där och kanske stå öga mot öga med med en pundare eller något! Fy fan.. Jag brukar vara lagom kaxig och låta de små fönstren och även altandörren i vardagsrummet stå lite öppna om somrarna. Glöm att jag gör det i fortsättningen!
___
A day for firm decisions! Or is it?

Dag 1.

Nu har jag inlett min Åstorpsvistelse och jag kan nog påstå att jag redan är liiite uttråkad. Men det är nog mest för att jag inte har funnit mig tillrätta än. Ska snart plocka upp alla mina grejer så jag är installerad. Har mer eller mindre lite av allt med mig men viktigast är nog en massa böcker och min mp3-spelare! Tyvärr funkar inta radion på den förrän man kommit upp en bit på åsen och jag har inte vidare mycket bra musik på den för tillfället. Mamma kommer och hälsar på någon dag snart och då tar hon med min laptop som hon lånat så då kan jag fylla på med mer musik. Det är förvisso mysigt att gå rundor med vovven ändå men emellanåt vill jag ha lite bakgrundsmusik.
Just nu ligger Tjabo halvt avsvimmad i sin fåtölj efter att vi varit ute i en dryg timme och jag sitter insvept i filtar och försöker få upp värmen i rumpan och låren. Måtte min nya jacka komma snart så jag slipper bli så kall om benen! Har förvisso ett par nyinköpta jättefina långkalsonger men det är så meckigt att dra av och på dem vid var runda.

Jag har lite småplaner för vad jag ska syssla med under tiden jag är här. Först och främst ska jag gå många långa rundor med Tjabo och dricka mycket te och läsa många böcker. Sedan finns ambitionen att börja läsa körkortsteori om nu Robban kommer ihåg att lämna böckerna till Petter så han tar med dem ut.
Ett annat mål är att cykla/gå till farfar 2-3gånger i veckan. Farmor gick bort måndags förmiddag och stackars farfar mår inte bra, han är helt ensam. Så jag tänkte ringa honom i morgon och höra om han behöver något och om inte annat så kan jag komma dit med en tidning och prata en stund.
____
43% of all statistics are worthless

fredag 9 januari 2009

Nya bud.

Helt plötsligt har läkarna ångrat sig och farmor kanske inte är döende trots allt. Känns tryggt med läkare som vet vad de sysslar med! Hon har börjat kissa så uppenbarligen fungerar njurarna igen. Däremot verkar hjärnan ha tagit stryk, det går inte att få kontakt med henne och hon bara skriker. Imorgon ska en psykolog komma och göra en bedömning. Det kanske låter grymt men det bästa hade nog varit om hon hade fått somna för gott förra fredagen. Jag har inte varit där sedan dess och kommer nog inte åka dit fler gånger heller. Jag har sagt hej då till henne och vill att sista minnet ska vara av henne lugnt sovandes.

Imorgon bär det av till Åstorp för att ta en runda på Åsen med pappa och Tjabo för de har fällt en massa träd så den vägen vi brukar ta går inte att ta sig fram på längre. Jag både längtar och bävar inför Åstorpsvistelsen. Det ska bli skönt att komma bort från jobb ett tag eftersom jag jobbat så mycket extra på sistonde och jag trivs väldigt bra med att gå rundor med Tjabobus i skogen och sitta i uterummet och filosofera. Men samtidigt blir jag så rastlös, uttråkad och smått skogstokig. Jag känner inga av grannarna, det är för långt för att någon ska komma och hälsa på, man kan duscha i max 10min sedan tar varmvattnet slut och något så enkelt som att ta sig till en affär för att handla lite tar 20min med cykel. Förhoppningsvis blir det snö och fint väder så vi kan ta många långa promenader. Fast Ditte har lovat att hon och Franke ska komma och hälsa på!

torsdag 8 januari 2009

Komma igång.

Jag vill träna! Varför är det så ända in i helvetes skitsvårt att släpa ner rumpan till friskis?! Mitt svepskäl just nu är att jag inte betalt medelmsavgift för 2009 så därför kan jag inte boka pass..
Jag vet ju hur pass mycket bättre jag mår efter bara ett spinningpass eller en halvtimme på gymmet. Jag är gladare, piggare och kroppen känns mer bekväm.
På tal om mat så har jag ätit "som man ska" sedan i måndags. Ätit frukost inom en timme efter jag gått upp och sedan ätit efter ca 4-5h igen och då lagom portioner av (vad jag tycker är) bra mat. Några nätter på jobb har det dock blivit nutrilett/naturdiet-pulver eftersom jag inte haft fantasi nog att komma på en frukost, en lunch, en middag OCH en fika. Eftersom jag äter frukost vid 12-14 och sedan håller tidsintervallerna så har jag ätit 3mål mat till ca 23 och det är lite för låg tid utan mat tills jag går upp vid 14 nästa dag.
Men ja, det jag ville uppnå med detta var att slippa små/sötsuget som ofta gör att jag småäter. Och det har fungerat! Istället har min matsmältning och/eller ämnesomsättning fått frispel och jag är tokhungrig efter 2h efter var måltid fast jag äter en normal portion. Vet inte vad som är jobbigast faktiskt.

fredag 2 januari 2009

Avsked.

I natt på jobb satt jag och tittade lite i min bilddagbok och funderade på hur bra 2008 var i jämförelse med 2007 då 'alla' dog. Jag satt här i min ensamhet och grät en skvätt när jag mindes när pappa ringde och berättade att Carina hade dött.

Och idag var det mer eller mindre dags igen. Pappa ringde vid 16 och berättade att farmor trillat på nyårsafton och brutit benet och blivit opererad igår och att hon antagligen fått en hjärtattack på sjukhuset och att njurarna slutat fungera. Läkarna gav henne 2-3dagar.
Jag la mig för att försöka sova lite eftersom jag fått en extranatt men det gick inte, alla tankar bara skrek. Vid 19 ringde pappa igen, de hade ringt från ortopeden och sagt att det snart var dags så de var på väg in och jag ville följa med. Petter var snäll och täckte upp på jobb ifall jag inte skulle komma tillbaka i tid.
Så nu har jag varit på sjukhuset och sagt hej då till min farmor. Hon lever på morfin och syrgas ett tag till. Det går inte att få kontakt med henne men man ser att hon inte har ont och är lugn. Eftersom farmor kom in i mitt liv rätt så sent och dessutom bodde i Gävle då så har hon aldrig varit någon man springer över till och får saft och bullar så jag trodde inte jag skulle ta det så hårt men fy så fel jag hade.
Fast mest tror jag att jag sörjer för farfar. Nu blir han ensam och det tror jag inte han klarar. Så jag tror att jag snart kommer förlora honom också och bara tanken på det får det att tåras i ögonen. Farfar är min stora idol, det har han alltid varit.

Mirakelns tid är inte förbi sägs det men jag tror tiden för farmor har passerat. Hej då..
________________________________________________________
05:18
Jag har överlevt natten trots huvudvärk, nästäppa, svidande ögon och ihållande frusenhet.
Och farmor har gjort detsamma! Ringde nyss upp till ortopeden och pratade med en sköterska och hon sa att farmor har varit vaken hela natten. Förvisso vet jag inte vilket som är bäst.. Att hon är vaken, förvirrad och har ont eller att hon sover och är bortom kontakt?