Nya bud.

Helt plötsligt har läkarna ångrat sig och farmor kanske inte är döende trots allt. Känns tryggt med läkare som vet vad de sysslar med! Hon har börjat kissa så uppenbarligen fungerar njurarna igen. Däremot verkar hjärnan ha tagit stryk, det går inte att få kontakt med henne och hon bara skriker. Imorgon ska en psykolog komma och göra en bedömning. Det kanske låter grymt men det bästa hade nog varit om hon hade fått somna för gott förra fredagen. Jag har inte varit där sedan dess och kommer nog inte åka dit fler gånger heller. Jag har sagt hej då till henne och vill att sista minnet ska vara av henne lugnt sovandes.

Imorgon bär det av till Åstorp för att ta en runda på Åsen med pappa och Tjabo för de har fällt en massa träd så den vägen vi brukar ta går inte att ta sig fram på längre. Jag både längtar och bävar inför Åstorpsvistelsen. Det ska bli skönt att komma bort från jobb ett tag eftersom jag jobbat så mycket extra på sistonde och jag trivs väldigt bra med att gå rundor med Tjabobus i skogen och sitta i uterummet och filosofera. Men samtidigt blir jag så rastlös, uttråkad och smått skogstokig. Jag känner inga av grannarna, det är för långt för att någon ska komma och hälsa på, man kan duscha i max 10min sedan tar varmvattnet slut och något så enkelt som att ta sig till en affär för att handla lite tar 20min med cykel. Förhoppningsvis blir det snö och fint väder så vi kan ta många långa promenader. Fast Ditte har lovat att hon och Franke ska komma och hälsa på!